Ironexic

Blev inlagd i eftermiddags, livet leker.

Pratade med min psykläkare idag. Hon föreslog inläggning. Min första reaktion var att det var helt galet. Men nu? Nu känns det lite som att det vore rätt skönt att få pausa livet lite och försöka förstå vad jag gör fel. Mitt enda problem är min familj. Hur ska jag berätta? Hur kommer de reagera? Ska jag ljuga?

Jag ska iallafall ha bestämt mig på onsdag. Beslutsamhetsångest.

Usch. Jag är äcklig, tjock, och dålig på att kämpa mot friskheten. Hade några tjejer här igår och självklart skulle det ätas kladdkaka. Med grädde. Och jag åt faktiskt utan dåligt samvete. Sen fortsatte det. Äckliga chips som jag åt bara för att. Och idag har det blivit ännu mer, tofuglass och kakor. Som jag spydde upp. Klarade mig i tre dagar. Är så jävla dålig. Har proppat i mig lugnande och gått en promenad i höst rusket och försöker rycka upp mig. Jag tänker faktiskt inte ge upp även om det är det ända jag vill just nu.

Jag vet inte hur man gör

Idag har jag ätit normalt, tror jag, gått 3 km i lugn takt och inte tränat något. Idag har jag slängt rakbladen och hällt ut spriten. I måndags kväll spårade jag ut och tog 30 st antidepp, det är inget jag rekommenderar. Svävade mellan medvetande och rymden i ett dygn. Lyckades förklara för mamma att jag "hade feber". När jag kom till sans var jag så lycklig, så lycklig över att jag var vid liv. Jag är inte berädd att dö än, nej inte alls. Nu ska jag ta tag i mitt liv och sluta leva destruktivt. Jag ska kämpa mot tvången, ångesten och bulimin. För helt ärligt så kommer jag bara bli smalare om jag blir frisk. Ska försöka berätta för mina föräldrar hur det ligger till så det kan hjälpa mig ur det här. Jag kommer självklart fortsätta skriva här, att skriva är en bra ångestdämpare. Och jag kommer fortsätta kämpa för att gå ner i vikt, men hälsosamt. Nu är det min tur att få leva. Ska försöka övervinna mina största hinder sen fem år tillbaka och jag ska ta makten över mitt liv!

Jag är så frustrerad. Det är inte min dag idag. Morgonen gick bra, var nervös över läkarbesöket men inte sådär jobbigt nervös. När jag väl kommer dit får jag höra att jag är gravt deprimerad och ska byta mediciner. Hatar förändringar. Höjd dos av atarax och en ny medicin som heter paroxentin, någon som har erfarenhet av den? Både viktuppgång och aptitlöshet stod som biverkningar, hoppas på det sena. Ja, påväg därifrån inser jag att jag har tappat mitt skolbusskort. Gick hela vägen tillbaka men hittade det inte. Fick ett nytt och nu är jag skyldig skolan 300 spänn, yepp. Fick halvt panik i skolan, men blev lite gladare av mina fina vänner, och fina Amanda!! Nu är jag påväg hem från gymmet, gjorde så dåligt ifrån mig där. Mina misstag från igår gör så satans ont att jag knappt kan gå. ( hade ett nytt rakblad, blev djupare sår och jag fyllde badkaret med rött vatten tills jag svimmade, lyckad flicka här). Imorgon ska jag iallafall vara barnvakt åt jordens absolut sötaste unge, underbarare barn får man leta efter!!<3

Första dagen på länge som jag inte spyr. Blir nästan kvävd av ångest men fortsätter kämpa. Är i ett tillstånd där jag inte riktig är medveten om mina handlingar, helt innesluten i tankar och ångest. Tar fram mina pennor som jag inte har rört på tre år, sätter på musik och landar lite i kreativiteten. Kan ni gissa vilken låt jag lyssnade på när jag började rita?:p

Har nyss ätit en middag bestående av pasta. Ångest, har inte ätit pasta på veckor. Låg sömnlös inatt och blev väckt fem gånger i skolan. Har fått en läkartid på psyk på måndag, ska förhoppningsvis få nya mediciner och antagligen nya diagnoser, känns som det kommer vara rätt hårt att tackla allt igen. Nu skiner solen och jag ska ut och gå en runda på typ 5 kilometer:)

Fick veta en konstig sak idag. Mamma skickade ett sms och skrev att en tant som jag träffat några gånger dog igår. Blev lite ledsen och försökte trösta mamma, och vet ni vad hon säger då? " hon var din biologiska morfars syster". Det har hon alltså strunta i att berätta för mig tills hon dog! Känner mig sviken.
(min "mormor och morfar" som jag växt upp med är inte mina biologiska morföräldrar)

Ikväll ska jag ta det lugnt, blir till att försöka landa lite i migsjälv, tänkte tända rökelser och köra lite yoga:)

Vaknade i samma dimma som jag somnade i. På något vis lyckades jag ta mig upp och klä på mig. Vaknade till lite när jag kom ut i friska luften och kylan. Försökte vara normal i skolan, som vanligt. Min IR lärare( som är min mentor) såg att det inte var bra och hon pratade med mig i nästan en timme. Jag rev muren en stund och pratade om hur jag verkligen mår nu.Lutar mot att jag får gå i skolan en termin till efter gymnasiet. Wiho. Men jag kan inte fokusera på något som det är nu. Maten då? Havregrynsgröt och två godisar som en kompis sa åt mig att äta. Ikväll får vi gäster och då blir det tårta. Ska försöka äta lite och inte spy. Igår fick jag veta att jag är allergisk mot sten- och kärnfrukter, vilket utesluter typ halva min kost. Tänker därför börja äta ägg igen, så länge de är från frigående höns känns de ok.

Hoppas ni mår bra! Styrkekramar<3

Egentligen borde vi tänka på alla offer från 9/11 idag och skänka dem några tysta minuter idag. Just saying.

Sitter och väntar på min tid på psyket, i ett väntrum med röda och vita väggar. Ja, röda. Tror de har försökt göra stället lite roligare. Och misslyckats. Jag tänker iallafall bara på blod. Åh.

Jag har alltid haft svårt för att prata om hur jag verkligen mår. Jag har aldrig kunnat dela mina innersta tankar och sår, och de få gånger jag försökt har jag blivit sviken. Men just nu har jag bara lust att skrika, skära sönder mig och ta alldeles för många piller. För jag vill att de som finns runt mig ska förstå att jag inte mår bra. Det känns fel, för jag vet att många skulle lyssna och hjälpa om jag bad om det. Men jag kan liksom inte ta modet till mig att öppna käften om det som tynger mig. Det tar helt stopp. Ibland försöker jag sända ut signaler om att jag inte mår bra. Det var nog så det hela började. Med självskadorna, missbruket och ätstörningarna.

Jag vill egentligen bara bli sedd, vara få finnas utan att skämmas.

Har inte hetsat på två dagar, bra för att vara jag. Annars är allt helt åt Helvette. Föräldrarna bråkar, med varandra och med mig. Har alltid en ångestattack på väg och har gått från alla lektioner idag för att lugna ner mig. Har fina vänner i skolan, men kan ändå inte visa vem jag verkligen är för dem. Därför skrattar jag, ler och är glas även med dem som vet att mitt " jag mår bara bra" inte är sant. Har inte sovit på två dagar. Fy

Är så trött på all jävla hets, är så trött på mat och att inte ha kontroll. Därför tänker jag utmana mig själv. 7 dagar utan hets och jag får köpa hur mycket cola zero jag vill. Sju dagar från och med nu.

" din röntgen ser bra ut och det måste finnas en annan orsak till är värdena inte stämde" fick jag höra idag. Jag ville vara glad, ville känna lättnad, men kände ingenting. Känner ingenting.

Ångestnatt & hetsfrukost. Mår inte bra i min slitna själ. Vill faktiskt att det ska vara vardag, skola. Jag klarar inte av helgerna alls. Vräker i mig äcklig mat. Var över 2000 gränsen igår. Trots kompensation. Känner mig så äcklig. Har iallafall en grym träningsvärk efter passet igår, alltid något.

Jag vill verkligen inte mer. De där farliga tankarna om att avsluta livet smyger sig tillbaka, de som inte funnits där på nästan två veckor. Farliga tankar om hur, var och när. Det är alldeles för lockande. Ska jag verkligen behöva må såhär? Är det mitt eget fel att jag mår som jag mår? Försöker att vara aktiv, försöker att göra saker jag mår bra av och de funkar ju ibland. Men ibland sjunker man djupare ner än vanligt. Som inatt. Och idag. Och kanske måste jag tillåta mig att ha dåliga tider också.

Min kompis skickade ett sms om att hon inte kunde komma idag, vilket förstörde hela min dag. Jag klarar inte av när mina planer blir ändrade, och dessutom måste jag äta alla tre måltider idag. Hoppas jag får bestämma middag själv. Åkte med min lillasyster ner på stan och inhandlade en ny termos mugg( varm te hela dagen<3) som jag gjorde lite finare sen, och en xubi som lördagsgodis. Kanske ska ut på krogen ikväll, fast egentligen vill jag inte. Jag klarar inte av alkohol alls liksom.

Vaknade till ljudet av ösregn. Älskar regnet. Åt en frukost med linfrön, hallon, melon och björnbär. Sjukt gott! Nu har jag precis avslutat 45 min Ntc träning, jeeesus vad det tog! Så härligt! Har ätit 30 gram mandlar och nu ska jag ta en lång skön dusch. Sen ska jag in till staden och "äta middag" med en kompis och inhandla en stegräknare:)
Kram