Ironexic

Jag har börjat göra sådär igen. Stänga ute folk när jag mår dåligt istället för att prata med människor jag tycker om som kan hjälpa. Mest för att ingen ska bli orolig, men även för att jag sviker alla med mina fullständigt knäppa tankar. Som typ alltid handlar om mat. Mat, mat, mat...nu har jag iallafall fyllt frysen med isbitar som jag ska stoppa i mig om jag blir sötsugen. Bara för att förra veckan gick åt Helvette med maten behöver inte nästa göra det med.

Vågen visar lite mindre. Eller, den gjorde det när jag vägde mig för cirkus två veckor sedan. Nu är jag nog tjockare. Men idag plockade jag fram sommarkläderna. Shortsen ramlade nästan av och jag fick ett par av mammas gamla( hon är mycket smalare än mig). Tröjorna satt inte så himla tajt över brösten. Men jag kan liksom verkligen inte se att jag har gått ner, ser fan tjockare ut nu.

Idag mår jag bra, mot alla ods. Dagen började med en bra frukost ute i solen. Sen tog jag och älskling en lång promenad längs sjön. Nu ska jag äta ägg och ikväll blir det fredagsmys med sagan om ringen maraton. Hittade cavalier choklad på Ica där pojken bor så ska lyxa till det. Ta hand om er<3

Nozinan i kroppen, Kent i öronen och penna i handen. Jag kanske överlever den här gången också.

Efter att jag avslutade lunchen började mina läppar svullna och sen svullnade halsen. Efter ett tag fick jag ingen luft och mormor kom över till skolan med mina allergi tabletter. Nu får jag luft ign:)

Är i skolan och har haft religion. Därav klottret nedan. Nu sitter jag och dricker cola, äter gigantiska jordgubbar och pratar med Amanda.

Var dum nog att ta strumpbyxor på mig idag, alltså. Fettet bara väller ut och jag fryser ihjäl. Jag som har så mycket planerat idag. Åh. Men men, det blir väl bra ändå. Får gömma mig i mjukisbyxor i XL när jag kommer hem.

Alltså, jag vet inte vart inspirationen och blogg lusten tog vägen. Äh, lär väl bara back on track igen snart! Bjuder på lite klockren humor så länge:

Tror att mitt planeringsbehov börjar försvinna. Kom på att jag ville till pojken så jag satte mig på första bästa buss:) glömde dock att kolla anslutningarna så pendeln slog igen dörrarna och åkte mitt framför mig, men nu sitter jag på bussen. M är så jävla söt. Igår kollade vi på film med våra bffs, och självklart skulle det plockas fram chips och grejer. Jag började äta så jävla mycket, men då satte sig M på mig och sen matade han mig med ett chips i kvarten typ. Jag kände mig så jävla lycklig över att han förstod utan att jag sa något.

Ligger i Ms säng och kollar på lejonkungen och dricker te. Tyvärr är inte pojken här, han är duktig och är i skolan. Det blev ingen grupp igår, behandlaren var fortfarande sjuk. Men på måndag kör vi förhoppningsvis.

Imorgon fyller jag 19 jävla år. I kylen står en vacker kaloririk tårta. Kvällen har bestått av ångest. Jag känner mig misslyckad. Jag är en tjock dålig människa utan jobb som inte klarar av skolan. Eller, så känns det just nu iallafall. Om några timmar får jag vara med M igen och då känns det bog bättre. Alltså, jag hade ju bestämt mig för att aldrig mer bli beroende av en människa sådär igen. Efter ett förhållande som inte varat mer än två veckor är jag redan fast. Men hur fan ska jag kunna låta bli när han är det bästa som någonsin hänt mig? Hur ska jag kunna låta bli när han är den enda som förstår, den enda som verkligen ser och tycker om den jag är? Det är ungefär lika lätt som att vara normal.

Ska ut i skrikiga kläder ikväll. Har lust att vara fullast och synas mest. Inte alls likt mig. Maten har på senare sagt bestått av godis och kaffe. Yes, bra jobbat hoppar över maten och hetsar godis varje kväll.
Här är iallafall min fina tröja:

Har precis blivit utskriven från psyk. Entligt min behandlare behöver jag ingen hjälp där längre eftersom jag ska få börja i grupp om fem veckor. FEM VECKOR. Jag ska gå utan hjälp i fem veckor. Bara för att jag har fått en behandlare som bara säger emot mig så fort jag öppnar käften och är allmänt bitchig, som jag verkligen inte kan prata med. Jag är så fruktansvärt frustrerad.

Det är halt när man ser tre personer halka samtidigt
Man är trött när man försöker komma in på gymmet med busskortet
Det var länge sen man var på gymmet när han i receptionen säger välkommen tillbaka

Jag håller på att bli tokig. Jag klarar inte av att sitta still en minut. Låter fånigt men det börjar bli riktigt påfrestande. Går planlöst omkring i kvarteret i timmar. Vad ska jag göra?<3

Skulle vart hos pojken i helgen, men han ligger hemma med feber så jag har fått underhålla mig själv. Timslånga promenader och körkorts plugg har jag roat mig med. Jag är så enormt rastlös att jag inte vet vart jag ska ta vägen, har inte kunnat sitta still på flera veckor! Tror att det kan bero på att jag ökat fluoxetinet till högsta, så ska försöka få tag på nån läkare imorgon och se om det finns några andra möjligheter. Dessutom innehåller tydligen kapslarna jag äter gelatin, vilket inte gör mig så himla glad. Måste ju kunna undvikas?

Alltså, jag vet inte hur jag ska reagera på det här riktigt. Det känns liksom bara FEL

Har inte spytt idag!! Stjärna i kanten. Har varit en lycklig dag, igår bestämde jag och M oss för att vi hör ihop, så nu är jag i ett förhållande med en riktigt människa. Jag är väldigt kär och obegripligt rädd