Precis hemkommen från en mysig morgonpromenad. Eller, ja, vad man nu kan säga,undvik-att-halka-tur mer. Blev kanske inte direkt någon motion men mysigt var det, och det är väl kanske det som räknas. Imorgon kör behandlingen igång efter en veckas upehåll. Jag har väl inte riktigt klarat av allt jag skulle, men jag har gjort mitt bästa och klarat flera utmaningar, var ensam hemma i flera timmar igår utan att hetsa eller äta något jag inte skulle! Poäng till mig. Vid vägningen förra måndagen visade vågen ett kilo plus. Just då ville jag bara ge upp. Men i boken vi har fått till behandlingen finns det massa viktkurvor av folk som var med i programmet, och nästan alla har gått upp ibörjan, för att sen börja gå ner. Det gav mig lite hopp. Behandlingen gör mig klokare, även om jag kanske inte riktigt har förändrat mitt beeteende så är jag numer iallafall medveten om när jag gör "fel". Har lärt mig att upfatta
ätstörningstankarnasom behandlaren så fint kallar det. Och för mig är det iallafall ett stort steg. Mitt mål just nu är attt kunna ha shorts i sommar utan ångest.
Kramar och styrka till alla er <3 ( va ironiskt att jag var på väg och lägga upp thinspo. Ska ju inte.)
Har 30 nummer före mig på banken. Perfekt situation när man är sådär lagom taggad på att vara med folk. Dessutom kommer jag säkert bli kvar här tills tre, och då är det mellanmålsdags. Kul. Men sen får jag iallfall träffa min älskade så.
På väg in till behandlingen. Allt de här tar så jävla mycket energi. Om maten to upp mycket av mitt liv förr är det inget mot vad det är nu. Varenda lite händelse och detalj måste anpassas efter maten. ALLT kretsar kring vad jag ska äta och när. Det konstiga är att det är för att bli frisk, när det bara känns som att jag sjunker. Igår blekfet för mycket och jag grät i timmar. Som tur var har jag min fina pojke och underbara Amanda( timeforliving.blogg.se) till hjälp, och det har gjort det hela en liten aning lättare.
Jag har varit och tränat och mår bra!
Vi ska tydligen må bra av att väga oss en gång i veckan enligt behandlingsplanen. Jag har liksom inte vägt mig på länge innan men sen fick jag väga mig på enheten i torsdags och sen dess har jag vägt mig 8 gånger på tre olika vågar( vilket självklart är förbjudet). Blir lite ambivalent kring den här grejen, vill helst bara slippa se de där jävla siffrorna.förresten vägen jag mellan 55,5 och 53,2, haha.
Jag lever. Mycket som händer. Behandlingen är i full gång och det känns som att de vill att vi ska bli friska på en gång. Som det ser ut nu ska vi skriva ner allt vi äter, när och var. Vi ska äta regelbundet, det får inte gå mer än 3 timmar mellan, och vi ska försöka undvika att " kompensera" som det så fint heter. Det betyder att hela mitt liv måste ändras. Jag har inte mycket tid över för att jag måste äta så mycket hela tiden. Det betyder att saker som inte är livsviktiga hamnar i andra hand, typ som bloggen, vilket är synd, för jag saknar er. Men det får bli som det blir, jag vill liksom bli frisk nu när jag har fått chansen. Mår skit av att äta så mycket, men som behandlaren säger : det är en grej man bara måste göra. Vägde mig i torsdags och insåg att jag gått ner exakt tio kilo på ett år. Det är väl liksom egentligen ganska normalt? Mitt BMI är fortfarande för högt så. Vi hörs<3
Jävla fettisdagen, varför finns den? Har spytt fem gånger sen pojken och jag skiljdes åt efter mitt besök på äs klockan tre... Är så sjukt trött på allt det här, hoppas verkligen att jag kan klara den här behandlingen och komma ut ur det här, för jag orkar inte så länge till!
Fyfan vilken fuckad dag. fick värsta ångestattacken i skolan så låste in mig med en kompis i vilorummet. När hon gick passade jag på att väga mig på vågen som finns där ( sjuksystern använder den) och vet nu vad? Jag har gått ner! 1,5 kilo. Så sjukt konstig, lever på kaffe, godis och choklad typ. så antagligen är det bara vatten vikt men shitsamma. Imorgon börjar behandlingen och jag är nervös.
