Ironexic

På väg in till behandlingen. Allt de här tar så jävla mycket energi. Om maten to upp mycket av mitt liv förr är det inget mot vad det är nu. Varenda lite händelse och detalj måste anpassas efter maten. ALLT kretsar kring vad jag ska äta och när. Det konstiga är att det är för att bli frisk, när det bara känns som att jag sjunker. Igår blekfet för mycket och jag grät i timmar. Som tur var har jag min fina pojke och underbara Amanda( timeforliving.blogg.se) till hjälp, och det har gjort det hela en liten aning lättare.