Ironexic

Efter en vecka med alldeles för lite sömn och alldeles för många panikattacker kollapsade jag igår. I skolan. Föll ihop och tappade medvetandet ett tag. En lärare hittade mig och jävlar vilket liv det blev. De ville köra iväg mig till akuten men jag lyckades slingra mig ur det hela på något magiskt vis. Tog mig hem till pojken och spenderade resten av dagen i hans armar. Min trygghet. Idag fyllde mormor 75 år. Älskade mormor. Det skulle självklar firas. Har ätit halva dagen och spytt typ åtta gånger. Kände att jag ville ge mormor en dag med enbart lycka, och jag ville verkligen inte förstöra den med min ångest, därför valde jag att spy istället för att ta kriget just den här gången. Det betyder inte att jag har gett upp. Jag känner bara att kriget får utkämpas någon annan gång i min ensamhet, när jag är lite starkare.