Ironexic

I torsdags efter gruppbehandlingen skulle jag träffa behandlaren individuellt för att utvärdera hur det gått hittills. Får kastat i ansiktet att jag gör för dåligt ifrån mig för att få fortsätta. Jag bröt ihop. Förväntar de sig att jag ska bli frisk efter tio behandlings tillfällen? Är det vettigt? Hon började snacka om inläggning och dagvård, vilket jag inte tänker gå med på, vill de ha mig inlagd ska det varade LPT annars kan de glömma. Jag bad om att få fortsätta i behandlingen med tårarna oavbrutet rinnande. Hon vill skicka tillbaka mig till unga vuxna eller, om jag inte blir inlagd, tvinga mig till måltidsstöd( alltså att äta på enheten). Hon skulle ta upp mig med sitt team och sen får jag veta på torsdag. Det jobbiga i det hela är att jag känner att jag blir hjälpt av behandlingen och att jag har gjort enorma framsteg. Jag duger aldrig. Helgen har varit en ständig kamp mot döden. Jag vet faktiskt inte om jag orkar leva. Alla konstanta misslyckanden. M har räddat mitt livet än en gång de senaste dagarna. Nu är det bara att vänta och se.