På väg in till behandlingen. Allt de här tar så jävla mycket energi. Om maten to upp mycket av mitt liv förr är det inget mot vad det är nu. Varenda lite händelse och detalj måste anpassas efter maten. ALLT kretsar kring vad jag ska äta och när. Det konstiga är att det är för att bli frisk, när det bara känns som att jag sjunker. Igår blekfet för mycket och jag grät i timmar. Som tur var har jag min fina pojke och underbara Amanda( timeforliving.blogg.se) till hjälp, och det har gjort det hela en liten aning lättare.
Hur dom än försöker ta oss ner på jorden
Hur dom än vill se oss gå med tunga steg
Ska jag göra det för att ingen verkar tro mig
För den enda vägen uppåt nu är ner
~ Oskar Linnros
Jag har varit och tränat och mår bra!
Vi ska tydligen må bra av att väga oss en gång i veckan enligt behandlingsplanen. Jag har liksom inte vägt mig på länge innan men sen fick jag väga mig på enheten i torsdags och sen dess har jag vägt mig 8 gånger på tre olika vågar( vilket självklart är förbjudet). Blir lite ambivalent kring den här grejen, vill helst bara slippa se de där jävla siffrorna.förresten vägen jag mellan 55,5 och 53,2, haha.
Jag lever. Mycket som händer. Behandlingen är i full gång och det känns som att de vill att vi ska bli friska på en gång. Som det ser ut nu ska vi skriva ner allt vi äter, när och var. Vi ska äta regelbundet, det får inte gå mer än 3 timmar mellan, och vi ska försöka undvika att " kompensera" som det så fint heter. Det betyder att hela mitt liv måste ändras. Jag har inte mycket tid över för att jag måste äta så mycket hela tiden. Det betyder att saker som inte är livsviktiga hamnar i andra hand, typ som bloggen, vilket är synd, för jag saknar er. Men det får bli som det blir, jag vill liksom bli frisk nu när jag har fått chansen. Mår skit av att äta så mycket, men som behandlaren säger : det är en grej man bara måste göra. Vägde mig i torsdags och insåg att jag gått ner exakt tio kilo på ett år. Det är väl liksom egentligen ganska normalt? Mitt BMI är fortfarande för högt så. Vi hörs<3
Har varit dålig på att blogga, ja. Har jag inte vart med pojken har jag varit full eller bakis och nu är jag sjuk. Kommer nog ett mer utförligt inlägg imorgon!
Jävla fettisdagen, varför finns den? Har spytt fem gånger sen pojken och jag skiljdes åt efter mitt besök på äs klockan tre... Är så sjukt trött på allt det här, hoppas verkligen att jag kan klara den här behandlingen och komma ut ur det här, för jag orkar inte så länge till!
Tror att mitt planeringsbehov börjar försvinna. Kom på att jag ville till pojken så jag satte mig på första bästa buss:) glömde dock att kolla anslutningarna så pendeln slog igen dörrarna och åkte mitt framför mig, men nu sitter jag på bussen. M är så jävla söt. Igår kollade vi på film med våra bffs, och självklart skulle det plockas fram chips och grejer. Jag började äta så jävla mycket, men då satte sig M på mig och sen matade han mig med ett chips i kvarten typ. Jag kände mig så jävla lycklig över att han förstod utan att jag sa något.
Ligger i Ms säng och kollar på lejonkungen och dricker te. Tyvärr är inte pojken här, han är duktig och är i skolan. Det blev ingen grupp igår, behandlaren var fortfarande sjuk. Men på måndag kör vi förhoppningsvis.
Fyfan vilken fuckad dag. fick värsta ångestattacken i skolan så låste in mig med en kompis i vilorummet. När hon gick passade jag på att väga mig på vågen som finns där ( sjuksystern använder den) och vet nu vad? Jag har gått ner! 1,5 kilo. Så sjukt konstig, lever på kaffe, godis och choklad typ. så antagligen är det bara vatten vikt men shitsamma. Imorgon börjar behandlingen och jag är nervös.
De ringde från äs, och tydligen hade någon bangat ur eller något för jag ska få börja i grupp redan på torsdag. Jag är livrädd men vill ju ur det här... Har bestämt mig för att bli frisk så många gånger men nu när jag får kunnig hjälp kanke det faktiskt går? Jag tänker i allfall försöka...Igen.
Ja, idag fyller jag ju år. Slapp tårtan imorse men vi ska äta den efter pizzan. Tårta och pizza på samma kväll? Även om jag har varit på gymmet och sprungit idag har jag en känsla av att jag inte kommar behålla maten, det känns lite för ångestfyllt. Snart ska jag göra mig iordning och sen ska jag in till stan och möta upp M. Saknar honom fast vi sågs igår, illa...
Fick massa mysiga presenter imorse, bland annat nytt te (äpple,kanel och russin, så gott!), rit- och-skriv block, pennor,inpackning och hudkräm och de sista pengarna som behödes till körkortet. Jag tror att det faktiskt är en bra dag idag.
Imorgon fyller jag 19 jävla år. I kylen står en vacker kaloririk tårta. Kvällen har bestått av ångest. Jag känner mig misslyckad. Jag är en tjock dålig människa utan jobb som inte klarar av skolan. Eller, så känns det just nu iallafall. Om några timmar får jag vara med M igen och då känns det bog bättre. Alltså, jag hade ju bestämt mig för att aldrig mer bli beroende av en människa sådär igen. Efter ett förhållande som inte varat mer än två veckor är jag redan fast. Men hur fan ska jag kunna låta bli när han är det bästa som någonsin hänt mig? Hur ska jag kunna låta bli när han är den enda som förstår, den enda som verkligen ser och tycker om den jag är? Det är ungefär lika lätt som att vara normal.
Jag kollade inte på melodifestivalen igår för jag mös med pojken och några vänner. Men jag kom hem och mamma berättade på en gång hur smal Gina har blivit. Fyfan vad den människan är vacker nu!!!!!
Ska ut i skrikiga kläder ikväll. Har lust att vara fullast och synas mest. Inte alls likt mig. Maten har på senare sagt bestått av godis och kaffe. Yes, bra jobbat hoppar över maten och hetsar godis varje kväll.
Här är iallafall min fina tröja:
