Ironexic

I flera dagar har jag liksom känt mig helt okej med min kropp. Eller, jag har iallfall inte skämts. Men nu fan. Kan knappt andas, skakar och gråter för att jag hatar mig själv så mycket.jag måste försöka.

Ikväll ska jag på fest. Jag ska på fest hos en tjej jag jag gick i högstadiet med. Kommer bara vara folk från stället jag bodde på förut där, folk som jag inte träffat på tre år. Ja, jag är nervös, ja, jag har bytt kläder 100 gånger. Jävla tjockis. Får iallfall sova hos pojken inatt, lever på det<3

Honungste, mandarin och en underbar bok. Kvällen har bestått av övningskörning, sladdade massor i snön, och ett långt skönt bad. Borde ha sånna här kvällar oftare.

På väg till pojken(vi kan kalla honom M). Ska sova där några nätter tror jag. Vägde mig efter gymmet, monstret visade 57,3. Trodde det skulle vara mer, har inte vägt mig sen i början på december och då var siffran samma. Självklart lite besviken att det inte gått neråt, men efter omständigheterna är det inte så konstigt. Nu ska jag sova en stund på bussen så jag orkar vara vaken inatt :)

Är på väg till pojken nu. Vi ska mysa med min bästa vän och hennes pojke ikväll. Jag är så grymt tacksam över mina fina vänner. För ett år sen umgicks jag bara med mitt ex. Nu har jag så himla många fina vänner som gör att jag orkar. Fina Amanda, mina fina klasskompisar, pojken, och Mona vänner som jag haft hela livet. Jag älskar dem. Skolan började förresten i onsdags. Har fortfarande inte satt min for där, känner mig duktig. Men på
Måndag, då ska jag dit!!

Har pratat med pojken. Vi har kommit överrens om att vara vänner så länge. Alltså, han är så söt att jag dör. Ringer och kollar hur jag mår och han bryr sig nog på riktigt. Det känns inte ens som han är besviken för att jag inte vill ha sex, så skönt!

Men ja, lever ju fortfarande i verkligheten. Vikten står still, vilket är underbart med tanke på hur mycket jag hetsat senaste dagarna. Imorgon ska jag till äs igen, vet inte varför men jag hoppas på behandling så snart som möjligt. Min ätstörning gör mig faktiskt tjock. Bara för att jag ska gå mot strömmen liksom.

Måste verkligen sluta dricka. Är så himla lättpåverkad eftersom jag tar så hög dos fluoxetin och är allergisk mot alkohol så går skiten rakt ut i blodet. Drog hem redan vid tolv, min bästa väns pojkvän typ höll fast mig för jag bröt självklart ihop igen. Vi gjorde även en självmordspakt för att förhindra varandras död, hoppar du hoppar jag ni vet. Visste inte att han var självmordsbenägen, jag känner att jag har vänner som inte är bra för mig,men jag älskar de så mycket!!! Åh, jag är alldeles för nedstämd.

Många, många tankar. Har varit hos pojken i flera dagar, vet inte vad jag känner och jag är rädd. För han är så sjukt snäll, han bryr sig så himla mycket om mig fast vi bara kännt varran i 3 veckor. Jag vet att jag kommer såra honom, för jag lyckas alltid såra de som bryr sig. Har halv fastat sen nyår, har ätit en banan, riskex och mörk choklad. Nyår spårade förresten. Shit vilken snefylla. En vän berättade att hon hade fått halft brotta ner mig för att jag inte skulle skära mig, ringde tydligen till pojken och berättade att jag ville ta livet av mig och tillslut ringde mim kompis min pappa så att de skulle hålla ögonen på mig under natten. Skäms något.

Hemma, trött och sliten. Rädd men nöjd. Har fått sova i någons armar igen, har fått känna mig omtyckt och bekräftad. Nu vill jag helst bara dra täcket över huvudet och stanna där till 2014 så jag slipper bekymra mig över skolan. Har dock fått för mig att jag ska ha fest imorgon, så det går inte att göra så. Varför fick jag för mig att ha fest?!? Jag orkar inte. Som tur var har mina vänner tagit på sig att fixa det mesta, så jag tänker bli full, hitta en nyårs kyss , njuta av färgexplosionerna på himlen och strunta i löftena. Det funkar ändå aldrig med det där. Och allt det sär med att nyår skulle vara en ny chans?! Det är bara en undanflykt för alla som inte orkar ta tag i saker tidigare.

5000 till körkortet, te och ny tesil, en kånken, termos mugg och en hel del små saker. Fina och genomtänkta julklappar! Hat ni fått något fint?:) har firat julen med bara familjen och det har varit så mysigt. Hade tänkt ge migsjälv en julklapp och inte spy idag, men det gick inge vidare.

Firar jullovet med en bakfylla, granatäppelvatten och en resa till mormor. Min hjärna går på högvarv samtidigt som mina känslor har frusit till is. Hoppas mormor kan värma mig. På skolavslutningen vann några 7 kilo godis. Amanda och jag satt i ett hörn och räknade ut hur många kalorier det var i skålarna istället för att äta. Haha.
God jul, hoppas hetsmonstret håller sig ifrån oss alla under de ätstördas favorit högtid. Och Svampbob gör mig glad fast jag är 18 !

Har åkt en mil på skidor. Det var skönt med lugnt . Jag lämnar knappt hemmet längre. Ligger apatiskt och stirrar på tvn, men jag ser inte, hör inte. Ska ut på krogen imorgon och träffa en kille imorgon. Lite nervös. Ska försöka gå på skolavslutningen på fredag. Ska överleva, kanske tillochmed leva.

" jasså, du vill besöka någon förstår jag"
" nej, jag ska träffa en läkare"
Någon som jobbar på en äs enhet lär väl förstå att även tjocka människor kam vara ätstörda?
Första besöket avklarat och jag känner mig tjockare än någonsin. Belönar mig genom att hetsäta. Way to go

Skrev ut mig imorse, jag orkade inte mer. Instängd och utelämnad. Desperata skrik som ekade i korridoren om nätterna och ständiga anfall när folk slog sönder saker. Nu är jag hemma och firar med syskonen och blåbärs paj. Och jag har tagit ett beslut. Om exakt en vecka kommer jag att ta bort den här bloggen, för att ta steget mot ett friskt och lyckligare liv. Tack för allt ert fina stöd och alla era fina kommentarer. Jag önskar er all lycka och att ni också kommer till insikt om att det finns ett bättre liv bakom hörnet. Ni är underbara, tusen kramar

Blev inlagd i eftermiddags, livet leker.

Pratade med min psykläkare idag. Hon föreslog inläggning. Min första reaktion var att det var helt galet. Men nu? Nu känns det lite som att det vore rätt skönt att få pausa livet lite och försöka förstå vad jag gör fel. Mitt enda problem är min familj. Hur ska jag berätta? Hur kommer de reagera? Ska jag ljuga?

Jag ska iallafall ha bestämt mig på onsdag. Beslutsamhetsångest.

Jag vet inte hur man gör

Idag har jag ätit normalt, tror jag, gått 3 km i lugn takt och inte tränat något. Idag har jag slängt rakbladen och hällt ut spriten. I måndags kväll spårade jag ut och tog 30 st antidepp, det är inget jag rekommenderar. Svävade mellan medvetande och rymden i ett dygn. Lyckades förklara för mamma att jag "hade feber". När jag kom till sans var jag så lycklig, så lycklig över att jag var vid liv. Jag är inte berädd att dö än, nej inte alls. Nu ska jag ta tag i mitt liv och sluta leva destruktivt. Jag ska kämpa mot tvången, ångesten och bulimin. För helt ärligt så kommer jag bara bli smalare om jag blir frisk. Ska försöka berätta för mina föräldrar hur det ligger till så det kan hjälpa mig ur det här. Jag kommer självklart fortsätta skriva här, att skriva är en bra ångestdämpare. Och jag kommer fortsätta kämpa för att gå ner i vikt, men hälsosamt. Nu är det min tur att få leva. Ska försöka övervinna mina största hinder sen fem år tillbaka och jag ska ta makten över mitt liv!

Jag är så frustrerad. Det är inte min dag idag. Morgonen gick bra, var nervös över läkarbesöket men inte sådär jobbigt nervös. När jag väl kommer dit får jag höra att jag är gravt deprimerad och ska byta mediciner. Hatar förändringar. Höjd dos av atarax och en ny medicin som heter paroxentin, någon som har erfarenhet av den? Både viktuppgång och aptitlöshet stod som biverkningar, hoppas på det sena. Ja, påväg därifrån inser jag att jag har tappat mitt skolbusskort. Gick hela vägen tillbaka men hittade det inte. Fick ett nytt och nu är jag skyldig skolan 300 spänn, yepp. Fick halvt panik i skolan, men blev lite gladare av mina fina vänner, och fina Amanda!! Nu är jag påväg hem från gymmet, gjorde så dåligt ifrån mig där. Mina misstag från igår gör så satans ont att jag knappt kan gå. ( hade ett nytt rakblad, blev djupare sår och jag fyllde badkaret med rött vatten tills jag svimmade, lyckad flicka här). Imorgon ska jag iallafall vara barnvakt åt jordens absolut sötaste unge, underbarare barn får man leta efter!!<3

Första dagen på länge som jag inte spyr. Blir nästan kvävd av ångest men fortsätter kämpa. Är i ett tillstånd där jag inte riktig är medveten om mina handlingar, helt innesluten i tankar och ångest. Tar fram mina pennor som jag inte har rört på tre år, sätter på musik och landar lite i kreativiteten. Kan ni gissa vilken låt jag lyssnade på när jag började rita?:p