Ironexic

Idag har jag ätit normalt, tror jag, gått 3 km i lugn takt och inte tränat något. Idag har jag slängt rakbladen och hällt ut spriten. I måndags kväll spårade jag ut och tog 30 st antidepp, det är inget jag rekommenderar. Svävade mellan medvetande och rymden i ett dygn. Lyckades förklara för mamma att jag "hade feber". När jag kom till sans var jag så lycklig, så lycklig över att jag var vid liv. Jag är inte berädd att dö än, nej inte alls. Nu ska jag ta tag i mitt liv och sluta leva destruktivt. Jag ska kämpa mot tvången, ångesten och bulimin. För helt ärligt så kommer jag bara bli smalare om jag blir frisk. Ska försöka berätta för mina föräldrar hur det ligger till så det kan hjälpa mig ur det här. Jag kommer självklart fortsätta skriva här, att skriva är en bra ångestdämpare. Och jag kommer fortsätta kämpa för att gå ner i vikt, men hälsosamt. Nu är det min tur att få leva. Ska försöka övervinna mina största hinder sen fem år tillbaka och jag ska ta makten över mitt liv!