Jag hatar att erkänna det för mig själv,men saker går inte bra nu. Jag har inte lämnat huset sen i torsdags och jag har feber. Jag äter och äter och äter. Jag mår skit. Jag har så mycket jag borde göra. Men min kropp är totalt off. Den följer inte med. Just nu förstör jag bara för mig själv. Jag ställer mig själv utanför och lever med att hata mig själv. Jag får inte träffa de jag älskar och jag kan inte göra vad jag vill. Jag är för svag för att leva det liv jag vill,jag är för svag för att vara vacker. Och jag är ensam. Jag vill bara supa mig full eller skära mig tills jag förblöder. Det är hemskt att erkänna det,men det är sanningen. Hoppas på en bättre vecka och lite sömn i natt.
Jag kan helt enkelt inte leva utan dig bby,varför kan du inte fatta det?